måndag 3 maj 2010

Failure is the Only Option

Det är fint att betrakta failure, skratta till och utbrista "FAIL" lite för högt, oavsett om det drabbar en själv eller andra. Att starta en failblogg blev ett måste den första maj. Dagen började med att vi vaknade till liv i varsitt rum. Efter ett par om och skapligt många men kom vi ut ur lägenheten och bestämde oss för att gå till en second hand-butik. Påväg dit dyker dagens första fail upp.

Man tror att du är god men du smakar verkligen bara konstigt.

Dagens fail #2 - second hand-butiken har fetingstängt. Det vill säga vi får ingen fotboll och inga roliga posters. Vi går hem. Vi sover några timmar i soffan och när vi väl vaknar upp är vi råhungriga, så vi går till MAX - Sveriges godaste hamburgare. My ass. Nu sätter saker och ting igång på riktigt. Vi beställer varsin meny + mozzarella sticks. Friterad mozzarella. Visade sig smaka... sådär! Hur som helst.

Jag: Jag skulle ha mozzarella sticks också.
Max-anställd: Ja, de är klara om 30 sekunder.
Jag: Ah, okej, fint, då väntar jag.
Max-anställd: Jag kan ropa när det är klart annars.
Jag: Nej, fast alltså, det är helt okej att vänta 30 sekunder.
Max-anställd: Ja-ja-ja-jag kommer ut med dem! Var sitter ni?
Jag: Jaha, ja, aja, okej, tack. Vi sitter där.

SCHYSST SNUBBE, tänker ni. NEJ, säger jag. Kom han ut med mina mozzarella sticks? Nej, just. Jag går fram och påminner honom när jag ätit upp min meny. Som "sorry" fick jag med ett par extra chili cheese. Chili cheese är friterade ostbollar med chili i. Ingenting var speciellt smakfullt. Vi ser en kvinna med god aptit.

Någon minut innan bilder tas har denna kvinna inte-så-lite
hamburgare utsmetad långt ut på kinden. FAIL, säger vi.

För att fläska på lite bestämmer vi oss för mjukglass med massa god chokladsås. Det kostar 30 kronor. Jag ger vår pubertala kille två tjugor. Får jag någon växel? Nej, inte utan att fråga om den. Får jag någon glass? Ja, delvis. Glassmaskinen var helt sjukt slow. En snigel tar sig fram snabbare än vad den där glassen gjorde. En av glassbägarna fick en bra "topp", det fick verkligen inte den andra. Killen häller på chokladsås och efteråt applicerar han en "topp" på fail-bägaren. Vilket betyder? Ja, chokladsåsen är ju gömd inuti en ful glass. Dessutom smälte fail-glassen på nolltid.

Alltså, se skillnaden.
Jag hade lika gärna kunnat dricka min glass.

Här satt vi. Det är så fint. Blir lite tearyeyed.

Vi gick hem mer eller mindre nöjda över vårat Max-besök. Precis utanför porten finns en lekpark där vi ser till att faila genom att vara alldeles för stora för en nyckelpigegungbräda med plats för fyra barn. Det hela slutar i att vi ligger i sanden och har fyra gloende ungar några meter bort.

Vi går in i porten, vi går upp för trappen, vi drar en WIN när vi slår på Pineapple Express och gosar sönder soffan. Efter filmen hittar inte Lisa sin mobil. "FAIL" utbrister jag och skrattar. Vi ringer till den och "Jay" svarar. Hon hade tappat den i trappuppgången och mina snälla grannar tog hand om den.

Efter filmen beslutade vi oss för att dricka upp de cider och vin som fanns hemma för att sedan gå till rockbaren för att dricka öl. En öl fick det bli där för fan vad trångt det var och inte talk-able-nivå på musiken. Vi utbrast FAIL ungefär tre gången när vi hörde ljudet av krossat glas från baren.

Vi gick vidare till Tellus och shot:ade, köttade dansgolv och umgicks med sköna människor. För att avrunda fail-dagen gick vi till Kebab House och beställde en margarita med blandad sås. Och fyfan, vad sås vi fick. Tänk Östersjön som sås på en sladdrig pizzabotten med tomat och ost. FAIL, skrattade vi fram innan vi gick hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar