Det finns ett dagis precis nedanför mig. Om jag spottar från min balkong kan jag lätt träffa sandlådan. Så "precis nedanför" är det. Tidigare idag kunde man höra olika barnröster som säger meningar så som "Markus tog min spade!", "Markus, sluta, ge tillbaks den där!", "Markus, den där är faktiskt min!" och "Säg åt honom!!!!!".
Markus, den lilla jäveln, var en (typ) femåring med fula gummistövlar, ful keps och ful feja. De olika barnrösterna tillhörde (typ) treåringar. När vi tittade ner kunde vi se hur Markus drygade med alla. En riktig uppmärksamhetstönt. Ensambarn, garanterat! När en tjej grät såg Markus till att uppkalla hennes uppmärksamhet bara för att sen härma henne genom att göra "buhu-face". Vilket. Jävla. Rövhål.
Nu till det fina! När Markus - med kaxiga steg - går rakt mot en gungande tjej för att dryga råkar han sätta foten i en sandlådehink. Han snubblade till ordentligt och såg sig omkring på det där "hoppas-ingen-såg-mig"-sättet. Men jag såg honom. Och jag skrattade högt tillsammans med E. Mohahahafaaiiil, skrattade vi. RIGHT BACK AT YA, BIIIIIIITCH! Somliga straffar Gud med en sandlådehink!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
bu för fula, dryga ungar!
SvaraRadera